Rollspels guiden
jag undarar om det är många osm har koll på (fantasy) rollspel främst D&D.. men jag har aldrig deltagit i rollspel öve huvbud taget, så om nån av er underbara människor någonsin kunde tänka sig att dra med en novice rollspelare i ert gäng för en gång skulle var tacksamt, bara för en gång eller sådan.
Sedan annars kommer jag befinna mig på fusk imorn, och kommer kunna ställa miljonvis med frågor om rollspel ;p och om nån skulle bara kunna starta en liiiiiiitet liiitet spel som leder till att jag fattar basic i rollspel skulle det vara underbart det med.
Välkommen!
Det verkar som att du är ny här. Om du vill vara med, klicka en av följande knappar:
Kommentarer
När det gäller rollspel så anser iaf jag att man måste placera sig på en linje eller "höger/vänster"-skala. Denna baseras på hur mycket ROLL och hur mycket SPEL du vill satsa på.
Det förstnämnda kräver egentligen inga förkunskapskrav alls förutom improvisationsförmåga och fantasi eftersom det då mest kan liknas vid improvisationsteater, medan det andra mer kan liknas vid att spela brädspel. De flesta rollspelsgrupper brukar försöka hitta en lämplig nivå efter skalan att lägga sig på, men om gruppen innehåller spelare med alltför olika åsikter om hur man ska följa ovan nämnda "skala" så är det upplagt för konflikter. Detta baserat på snart 20 års erfarenhet av rollspelande.
Min åsikt är alltså (om ditt mål är att bli en regelbunden och långlivad rollspelare) att först hitta lämpligt folk att spela med, då detta utgör basen för din spelgrupp och är oerhört viktigt eftersom rollspel är en form av social interakion. Skulle det visa sig att ingen kan en enda regel till ett rollspel så gör inte det så mycket, då ni kan utforska systemet och lära er reglerna eftersom ni spelar.
Eftersom regelböcker (till skillnad från kampanj/världs och äventyrsböcker) är just regler så finns alltså egentligen bara kravet att kunna dem om man vill ha ett inramat system att följa, men jag kan såklart även förstå att det kan vara skönt att börja "i andra ändan" och istället lära sig reglerna och systemet först för att sedan bygga vidare på karaktärer och interaktion.
Om du är inställd på D&D (nu pratar jag om senaste editionen) så är det så finurligt upplagt att du med enkelhet kan spela det som ett (nästan) rent brädspel de första gångerna, bara för att komma in i reglerna. Grundreglerna är mycket nybörjar-vänliga och det enda som krävs egentligen är att en person är villig att ikläda sig rollen som "spelledare" (eller snarare monster-kontrollerare) och läsa Dungeon-Master guide istället för Players Handbook. Det enda som krävs förutom reglerna är ett rut-system och lite figurer (GW-figurer duger utmärkt).
Lycka till och ställ gärna frågor om du har så ska jag försöka besvara dem så gott jag kan!
Hur är det att spela utan DM? nån erfaranheet av det. Jag har redan ett gäng, men vi har lite svårt att få ett övergrepp om du det fungerar.
Det finns ett kapitel i DM-guide om hur man kan spela med "monster-kort" och alltså göra det ännu mer till ett brädspel.
(Gå in i ett rum, dra ett monsterkort, slåss mot monster, gå in i nästa rum osv osv)
Självklart är det ju roligare att spela med en DM, och vill ni få in lite mera ROLL och lite mindre SPEL så är det ett måste eftersom karaktärerna behöver någon att interagera med. Vår spelgrupp ligger på ungefär 50-50 ROLL/SPEL mycket tack vare D&D som har ett väldigt stabilt regelsystem (tidigare körde vi mer improvisation och hittade ofta på regler till system som vi tyckte var dåliga).
okej tack tack, mne blir det enklare att börja som brådspel tror du?
vilka böcker är värda? finns det böcker som innehåller fler klasser osv
Vill ni bara lär er reglerna så blir det absolut lättare att spela det som ett brädspel (om ni inte har någon "given" Spelledartyp i gänget förstås, det är som sagt inte SÅ mycket mer jobb att vara DM särskilt om man ska hålla det på brädspelsnivå)
"Grundpaketet" (Players Handbook, Dungeon Master Guide och Monster Manual) är helt klart att rekommendera för nybörjare.
Dungeons & Dragons är mer SPEL än roll. Systemet brukar på engelska skämtsamt kallas för ROLLplaying game..
Tackla rollspelande så här:
Spelledare: Vad regissören och manusförfattaren är för en film. SL ska beskriva omvärlden och alla karaktärer som inte är spelarna.
Spelarna är sedan att betrakta som berättelsens huvudkaraktärer. Spelledaren ska både tänka på hur spelarna agerar och hur omvärlden reagerar på deras handlingar.
Vissa rollspel beskriver rollspelande som interaktivt historieberättande, där SL berättar historien och spelarna interagerar med den berättelse som man gemensamt skapar genom spelandet.
(Varning, extremt långt inlägg från någon med lite att göra, kortare variant finns i slutet)
Lite offtopic, men jag känner ändå att jag vill försvara D&D (4th edition) lite grann:
Som nämnt ovan har jag en lång och brokig rollspelshistoria bakom mig. Började i mellanstadiet med klassiskt "hack&slash" i Drakar&Demoner (Samuraj faktiskt, ninja-style!) för att sedan jobba mig "uppåt" i skalan och övergå mera till levande teater där rolltolkande och improvisation var viktigast (hade under en tid en dramapedagog som Spelledare).
Nyligen (nåja, det är över ett år sedan) så avslutade jag och min grupp ett epos som varat i över 8 år med våra karaktärer i ett spel som heter Earthdawn, mycket för att vi kände att våra karaktärer på något sett börjat leva "utanför" systemet i sig. På något sätt kändes det inte längre som att reglerna som de stod skrivna i böckerna fungerade för de legendariska hjältar vi skapat och att vi på något sätt blev hämmade i vårt spel. Alternativet var att skrota systemet helt och försöka spela systemlöst men vi valde istället att avsluta vår grandiosa kampanj och istället testa något nytt.
Efter att ha provat en del klassiker såsom Call of Cthulu (vilket verkligen inte lämpar sig för kampanjspelande), Drakar&Demoner och Eon, så damp D&D 4th edition ner som ett brev på posten. Den första reaktionen bland samtliga blev omedelbart: "men herregud, det finns ju BARA regler för strid" och vi avfärdade snabbt systemet som ett brädspelsliknande "dungeonhack" som inte skulle passa våran "mogna" spelstil.
Dock valde vår gode SL till slut en regnig dag att läsa igenom böckerna och tyckte att vi skulle ge det en chans. Trots stora protester från gruppens mera "drama"-inriktade spelare så genomfördes en test-kväll där vi spelade ett enkelt scenario. Vår vana trogen så hängav vi oss såklart åt högtravande karaktärsspel och satsade verkligen allt på att gjuta liv i våra nyskapade karaktärer. Ganska snabbt upptäckte vi till vår förvåning att just avsaknaden av regler för i princip vadsomhelst som inte gäller strid gav oss de fria tyglar att leva ut det rollspelande som vi älskar och efter många timmars livligt ROLLspelande så hamnade vi helt plötsligt i vår första strid.
Att helt abrupt vräka ner allt från bordet för att plocka fram golvkartor, figurer och tärningar möttes först av protester av rädsla för att förstöra en hittills rolig kväll men till slut rullades den första tärningen igång och vi befann oss mitt i ett levande och mycket lättöverskådligt taktiskt brädspel där de modeller vi kontrollerade bara helt enkelt råkade vara de karaktärer vi så livligt gestaltat tidigare under kvällen. Ett system som dessutom uppmuntrar till att arbeta tillsammans som ett lag på ett sätt som jag verkligen saknat i många rollspelssystem. För de utav er som råkat vara nere i MMO-träsket så kan stridsssystemet till viss del liknas vid ett sådant där man har tanks, healers osv och där man ständigt måste anpassa sig beroende på motståndet. Efter ett par strider märktes det tydligt att även de inom gruppen som inte sysslar med brädspel vid sidan av verkligen började uppskatta den enkelhet som systemet medför.
Kortfattat: D&D drar verkligen en linje mellan ROLL och SPEL, men istället för att vara en "dålig" linje så upplever både jag och samtliga i min spelgrupp det som en "bra" linje eftersom man lättare kan fokusera på det som verkligen är viktigt. Större delen av en spelkväll sitter vi med endast pennor och anteckningsblock framme, men när det börjar hetta till så river vi undan allt och drar fram golvplaner, figurer och tärningar. Detta gör det egentligen till två separata spel, men med en viktig komponent som är gemensam: våra hjältar!
okej, tack för allt som står skrivit ovan. Får jag veta era nam, skuggans informatörer så jag vet vilka jag kan fråga på fusk ;p
Okej, men är det inet jätte svårt att hoppa in som DM och aldrig varit det förut? tänkte eftersom man vet vad som är balanserat och sånt där--
Jag har bara nyligen kört det trevliga DnD4th och gillar det. Det lämnar mycket upp till spelarna som Trukson säger, istället för att det finns regler för precis allt som många spel försöker ha det.
Själv började jag precis i mitten av skalan. En kompis skrev ned lite regler (mest inköpslistor) och vi körde några Sci-fi-uppdrag när vi satt barnvakt en kväll. Sedan tog jag det jag kunde minnas till min större kompiskrets, med väldigt magra regler (Regel nr 1: Spelledaren bestämmer!), och vi spelade i princip varje kväll en sommar. Man behöver verkligen inte oroa sig för balans i ett mera friformat rollspel.
Mitt tips för nya rollspelare är nog att dra ihop en grupp på 4-5 personer och dra på ett rollspelskonvent! Sävcon är det mest nybörjarvänliga kring Umeå som jag känner till, Apkon som sker något sporadiskt har en väldigt mysig skala och är billigt och ett bra sätt att träffa lite inbitna rollspelare, sedan finns ju Snökon. På konvent får man inte samma karaktärsutveckling som en kampanj ger, men man får möjlighet att testa en himla massa äventyr i olika genrer och typer av spelledare
Jag antar att du, Villagebon, inte sett denna "Introduktionsvideo" som var länkad i nån tråd på detta forum för länge sedan. Den ger väl en ganska bra bild av hur rollspel går till, eller vad säger ni veteraner? :)
Ja, filmen är rätt träffsäker i att porträttera två ytterligheter. Att ta allt på för stort allvar och motsatsen. Det viktiga är att i gruppen är någorlunda överrens om förutsättningarna för spelet. Oftast blir det kompromisser mellan personer som drar åt olika håll.
Förutom det visar videon ungefär hur interaktionen mellan spelledare och spelare brukar fungera (dvs repliker, tärningsslag och jag-gör- eller det-här-händer-förklaringar). Dessutom visar den att alla grupper alltid har personer som är sena till spelmötena. =)