Högskola/universitet
Hejsan, nu är det somsagt dags att söka ikring och leta efter utbildningar på universitet och jag har stoooora problem!
Jag vet inte vad jag ska gå! För att berätta lite om mig själv så är jag rätt intresserad av olika ämnen, jag gillar fysik, musik och konst( DVS att måla skulptera och allt där emellan) design( webbdesign och sånt). Som ni ser är det väldigt spridda ämnen, jag har varit lite off och on med designdelen eftersom jag går John Bauer gymnasiet och jag hade redan koll på allt som lärdes ut där, jag slutade helt enkelt göra grejerna eftersom jag tyckte det var värdelöst och jag har sagt det till lärarna jag hade i det också. Nu går jag fysik B och Ma C och det är ju roligt att hålla på med olika ekvationer och lösa dom, men sedan går jag och tänker på att jag ska jobba med detta så får jag rysningar. Det var tänkt att jag ska gå Naturvetenskapligt Basår och sedan gå Kandidat fysik men jag vet inte längre, fick just en bok från LTU och kikade om alla olika kurser och mina föräldrar vill att jag ska gå Civilingenjör och jag har ingen aning!
Kan någon hjälpa mig få lite insight i olika utbildningar som rör Musik konst och design då jag inte sett jättemånga sådana utbildningar!
Jag har absolut ingen aning vad jag ska gå.
Välkommen!
Det verkar som att du är ny här. Om du vill vara med, klicka en av följande knappar:
Kommentarer
Design, konst & naturvetenskap låter som en arkitektkandidat i mina öron. Sveriges fjärde arkitektutbildning byggs för närvarande i Umeå, även om den knappast hinner bli klar tills du ska börja.
Cedric har en poäng. Annars är det en bra idé att vänta med att högskolestudier tills du faktiskt vet vad du vill läsa.
Tänk arbetsmarknad, inte vad som är "kul". Det finns väldigt lite jobb inom estetiska ämnen. Däremot är naturvetenskapliga ämnen bra att satsa på. Dels behöver Sverige forskare (även om det givetvis inte är ett krav att doktorera) och dels finns det en mycket god arbetsmarknad för den som har bra betyg och kommer in på program som civilingenjör, läkare, tandläkare eller liknande. Idag är du mer eller mindre garanterad ett jobb som tandläkare och läkare när du är klar med studierna - och jag lovar dig att du får bra betalt med!
Själv har jag 3 år kvar tills jag är färdig tandläkare och med en trolig ingångslön på 30k+ kommer man garanterat kunna fortsätta med sin roliga hobby (och bygga ihop både en pansar-/mek.. brigad till IG och en tyranidsvärm med en massa roliga FW-monstrositeter). Just som tandläkare är det faktiskt fördel att ha några år i hobbyn bakom sig, då man kan "modellera" kompositfyllningar enklare och har bättre koll på borrning mm.
Nu tror jag nog inte att kanske pengarna är prio nr ett. Det finns gott om jobb där du kan tjäna 30 tkr+ i mån utan att slita till läkare i 5,5 år + AT-tjänst. Jämför man antal timmar man lägger ner kontra lönen är nog tyvärr läkare de mest underbetalda yrket.
Sedan, om du inte har gått ut gymnasiet ännu finns det absolut ingen anledning till panik. Vore jag dig skulle jag ta det piano ett par år. Jag har alltför många polare som har ett par brutna studier bakom sig för att de av släkt eller samhälle känt sig pressade att läsa till vad som ansågs vara bra.
Om du utbildar dig till ett jobb bara för att du tror att det är bra eller rätt kommer du att vara ett vrak innan 40. Gör det du känner för så ska du nog se att livet löser sig för dig.
Kanske creative designer eller dylikt inom dataspelbranschen? Mycket matte, mycket fysik (spelmotorn), mycket teckna/skulptera, och mycket musik (spelmusik). Det tråkiga är väl att du inte direkt är inblandad i alla processer utan mer sitter som spindeln i nätet.
Ta det lugnt, läs lite strökurser, åk och res litegrann, jobba och kom fram till det DU vill.
Jag hade ingen aning om vad jag ville när jag gått ut IC-natur. Sökte civilingenjör i medieteknikpå LTH, kom in, men skaffade tjej och stannade kvar. Läste filmproduktion men kom fram till att det inte går att leva på utan novalucol. Läste ekonomisk historia och filosofi, close but no cigar. Har nu pluggat sociologi/socialpsykologi, går upp med D-uppsatsen på torsdag. Håller på mycket med statistik - grymt att ha läst så mycket matte innan. Tänker mig att forska medans musik, film och målning blir en stor fritidssysslesättning.
Känns bra, men ingen rak väg dit. Nästan ingen av de jag känner har haft en rak väg dit de skulle. Inte ens de som var "säkra" på att bli läkare. Ingen vits att titta efter arbetsmarknad innan du har en humm om vad du ska göra. Tänka taktiskt blir bra sen när du har målet i sikte.
Så roligt med olika synpunkter!
Mina parents är vääääldigt otrevliga när det gäller studerande, de tycker absolut inte att jag ska "ta det lugnt" som jag vill... Känner ingen press med jobb, så länge jag gör något som är stimulerande spelar det ingen större roll vad det är, jag gillar även att läsa filosofi och religion (inte i skolan då, religionskursen är ett skämt!) men enligt far så tycker han att det bara är larv. Jag vill helst eller mest flytta ifrån skellefteå eftersom det är mer eller mindre en pisshåla, och som ni kan förstå så har det varit en del bråk om detta hemma när jag sagt att jag vill flytta. Musik eller nått med att plinka med datorn (webbdesign och koda!) är något jag skulle kunna göra redan nu. Jag har erfarenhet av studioarbete(då jag äger en musikstudio) och har gjort mycket designarbete tillsammans med ett par andra kisar då vi hade UF företag. Men eftersom kanske inte folk behöver studiotekniker och webdesigners så måste man väll göra annat skit. Ah well... får väll sticka runt i lite olika kurser och se vars det tar mig. Gissar att man måste ta chanser.
Naturvetenskapligt basår kanske inte är någon dum idé?
Det ger dig ett år till att "fundera" samtidigt som du ändå kan "se bra ut" i mammas och pappas ögon och få en ursäkt att flytta till umeå, samtidigt som det ger dig en nyttig inblick i hur eftergymnasiala studier fungerar och ändå kommer att vara dig till nytta oavsett vad du väljer senare i livet.
Sedan tycker jag att du ska lyssna på de flestas råd här, jag var helt spiksäker på vad jag skulle bli när jag var 20, men det slutade inte alls bra. Dagens samhälle kräver inte att du ska vara färdigutbildad vid 25 och veta vad du ska göra resten av livet. Skaffa ett enkelt jobb så att du har råd att leva, njut av livet och hitta dig själv!
Jag började studera i ume själv slutade ganska fort för att det inte känndes rätt hoppade på ett job med att kontrollera kvalitet på Astra. Fick sen ungar och flyttade tillbaks till gruvhålet jag kommer ifrån (Gällivare) Fick jobb i gruvpå sen dök det upp ett jobb på labbet och rekryteraren fick nys om att jag hade jobbat på astra med kvalitet så jag blev tillfrågad om jag ville jobba med kvalitet på LKAB hoppade på det och nu 3 år senare så jobbar jag med metalurgi specialicerat på råpellets väldigt roligt mycket forskning och 30k+ i månaden. har 3 veckor universitetsstudier i bakfickan och ångrar inte en sekund att jag hoppade av.
Nu tycker jag ju inte att folk inte ska studera och inser att jag har haft tur med hur saker har trillat på plats för mig. Men hela grejjen är att så länge man gör vad som känns rätt för en så har livet en tendens att styra sig rätt (Jag fick skit i högar av morsan för att jag hoppade av och nu jobbar hon med att göra kem tester inom samma forskning som jag håller på med)
Tyvärr finns det ännu folk som tror att bara för att man har en fin universitets titel så är man smart och duktig. Utbildningen man fått hjälper ju mycket men den är ingen garanti för att man ska vara bra på vad som händer efter man klivit utanför skolans trygga väggar.
Ursäkta mig, men fy f---an vilken tråkig syn på saken. Visst jag förstår att det är ett "realistiskt" tankesätt, men om vi tar ditt framtida jobb som exempel: Jag vill helre ha en som verkligen VILL vara tandläkare för att den tycker det är det bästa som finns, att rota i min käft. Än en som läste till det för att hon/han hade betygen och tyckte om lönen.
Det är kanske dina föräldrar som behöver prata med någon istället? Saker och ting har förändrats sen de utbildade sig. Visserligen tror jag att de vill att du ska få det så bra som möjligt, men som sagt, det tar en liten stund att bestämma sig och det är ingen katastrof om det tar några år. Jag tror de blir mer besvikna av att du halvvägs genom utbildningen skiter i allt och far till Magaluf och blir hashrökande strandraggare.
Mina tips:
Lasergreger: Jag är lärare i botten, med vederbörande utbildning. Har jobbat några år som det, men fastän det stundtals var ett kul jobb, var omständigheterna på min arbetsplats allt utom optimala. När jag efter 6 år fortfarande låg kvar på ingångslön för nyexaminerade lärare, då min löneökning i stort sätt följd ökningen av ingångslön och det var en del omorganisation, tungt upptagningsområde mm, valde jag att sluta. Jag ångrar inte en sekund mitt byte från lärare till tandläkare.
Ekonomin är viktig, liksom arbetsmarknaden för mig. Däremot inte avgörande. Har man som i mitt fall redan en utbildning, måste man tänka på att ytterligare en utbildning måste kunna ge ekonomisk avkastning då det finns studielån och annat att beakta. Nu jobbar jag parallellt med mina ganska omfattande heltidsstudier och tycker verkligen att en säker arbetsmarknad och ekonomi är något att längta efter.
Sen är inte ekonomin huvudorsak för mitt val att bli tandläkare. Jag resonerade att om jag nu har betyg till att komma in på tandläkarutbildningen, har erfarenhet av att jobba med barn och söker något som utmanar, verkade utbildningen intressant. Idag, halvägs in i utbildningen, är jag bara helnöjd över mitt val. Jag vill verkligen arbeta som tandläkare och det är ingen på utbildningen jag pratat om som "bara gör det för pengarna". Nu säger jag inte annat än att det finns en del tandläkare ute på marknaden som har just inställningen: "Drill, fill & bill". Dock är dessa äldre tandläkare som är på väg att pensioneras inom det närmaste decenniet.
Oavsett är det få som tycker att sitt yrke är drömyrket. Sanning är att de flesta helst jobbat med sin hobby, men usch vilket tragiskt samhälle det skulle vara. Däremot kommer jag ha möjlighet att förverkliga mina hobbies genom mitt yrkesval.
Du kanske ska kika lite på Interaktion och Design på Umeå universitet? Civilingenjörsutbildning som verkar kombinera det du gillar rätt bra. Du lär väl vara rätt medveten om det som finns i Skellefteå? Dataspelsutvecklare/Datagrafiker musiktubildningar m.m....
Annars kan jag starkt rekommendera öppen ingång om du tänker bli civil ingenjör, en termin extra att välja när du får lite vettig info om vad de olika inriktningarna innebär. Men ett Tekniskt/Naturvetenskapligt basår verkar det som att det behövs innan du ger dig på det.
Men plugga inte för att någon annan vill det, plugga för att du själv vill det.
Och i diskutionen angående lön(vad man vill göra så gäller det ju att se lite på båda. Min tanke är att först kolla vad jag vill göra, sen kollar man lite hur det ser ut på arbetsmarknaden. Stod mellan Matte/Fysik lärare (troligtvis på gymnasienivå) och Civil Ingenjör för min del och får nog säga att det i slutändan är arbetsmarknaden som avgjort. Som civil ingenjör ser det väldigt bra ut med jobb och ingånglönen ligger ju några tusen över lärare, som dessutom är svårare att få jobb som....
Ta det lugnt. Försök skaffa något jobb, vad som helst, för en inkomst. Det är en bra merit senare i livet när du vill ha nya jobb också, och om du inte trivs så kan man alltid sluta. Jag kan själv säga att jag har lärt mig väldigt mycket om vad jag skulle kunna tänka mig jobba inom och inte genom praktiker jag gjort och jobb jag haft.
Jag har alltid varit dragen åt "vårdhållet" kan man säga. Men efter ha gjort en del praktiker på olika platser och fått insikt hur det faktiskt är att arbeta där... Så har jag kommit fram till att det antagligen inte skulle stimulera mig tillräckligt. På så sätt brukar jag säga att jag är en kräsen person då det kommer till jobb, för uppgifterna ska ha viss variation och framförallt kännas stimulerande. Annars blir jag knäpp.
Det är drygt att ha med arbetsförmedlingen att göra, men dom kan vara hjälpsamma då det kommer till praktiker. Och även om man aldrig tänkt sig jobba på Ica i kassan eller med att packa upp varor, kan det vara lärorikt på ett konstigt sätt. Däremot erfarde jag att dom sällan förväntar en att stanna så särskilt länge (2-3 månader max), och du kan välja att plugga upp till halvtid på komvux samtidigt om du önskar.
Jag själv är en sån som länge varit säker på vad jag vill göra/bli, psykologutbildningen har alltid varit ett slags distant mål för mig. Men jag känner att det inte är någon brådska, jag jobbar gärna ett tag före så att jag kan skaffa mig olika erfarenheter och lära mig mer om mig själv. Utlandstjänst är också något som lockar för mig, och på det spåret har jag funderat på om FM skulle kunna vara något för mig.
FM har ju det fina att dom ger en betald utbildning. Inte nog med att det är gratis, men de bjussar på en liten fickpeng och matpengar för då du är hemma, samt hemresor då du är ledig. Inga studielån alls.
Sedan då det kommer till lön har min åsikt alltid varit: Hellre ett trevlig jobb som jag kan gå till visslandes på en munter sång (överdrivet, ja) med en medioker lön, än ett jobb som jag helt enkelt står ut med och som har en bra lön.
herr_nilzzon: Ditt andra inlägg har ett definitivt mer diplomatiskt uplägg än ditt första :)
Självklart är det bra om man kan "blanda" ett jobb med en bra ekonomisk grund, med en bra arbetsmarknad och att det är någonting man VILL göra. Men i ditt första inlägg öppnade du med "Tänk arbetsmarknad, inte vad som är "kul"." Och det är inte heller "rätt" sätt att tänka enligt mig. Ta någon som vill bli tex... serietecknare, hon vill helst av allt bli det i hela världen. Ska man verkligen säga då: Nä, bli elektriker, du kommer aldrig få jobb som serietecknare." Lite filosofiskt så här på fredagsmorgon skulle jag vill säga: Du ska inte låta världen runt dig forma dig, så mycket som att du ska forma världen runt dig. Om man verkligen vill något, då ska man bara satsa på det, hur bister än arbetsmarknad än är så finns det alltid en chans att man får jobba som serietecknare, om man verkligen satsar på det.
En vidare tanke från Lasergregers inlägg: Om man har drömmen om ett svårfångat yrke kan man alltid skaffa sig ett annat yrke som man tycker är okej och vid sidan om försöka förfölja det där drömyrket som konstnär, samtidigt som du väljer att jobba som konsult på ett IT företag eller vad du nu pysslar med under tiden =)
Jo det du säger är ju en bra tanke det med Eldoriath, OM ens dröm har plats att dela med något annat. Men alla dessa åsikter vi har haft utgår ju från vem man är som individ, så detta blir ju ett ämne med c,a 55,000,000,000, olika synvinklar. Eller hur många vi nu är på denna planet. Jag lämnar nog detta, lyckönskar Crayfish till vad han än väljer och återgår till Warhammer diskutioner :)
Några 55 miljarder är vi då inte än på detta klot, men visst går åsikterna isär. Kontentan av vad som är sagt är två huvuddrag.
Det ena är att skaffa ett jobb och avvakta några år tills du är säkrare, eller testa en kurs en termin för att känna av den. Drömmen får leva kvar om att jobba med drömyrket. Största problemet är att få ett jobb eller göra slut på studiemedlet innan man hittat vad man egentligen vill... och sitta fast med rejäla studieskulder.
Det andra alternativet är att välja strategiskt och få en bra utbildning och ett bra jobb. Drömmarna får istället bli en hobby framöver (som för de flesta utom de mest talangfulla, eller de som redan är "ekonomiskt oberoende). Kanske inte det roligaste, men det mer pragmatiska och praktiska.
Oavsett instämmer jag med lasergreger, att Crayfish fått mycket input om vad som är möjligt och önskar lycka till.
Haha vilka vilda diskussioner!
Tack så hjärtligt för all "input" i ämnet, jag ska nog ta det lugnt då jag fortfarande inte har en blekaste, men jag är inne i dataträsket och härjar i alla fall, så får väll läsa nått mer i it och känna av, sen får vi väll ser vars man hamnar, förhoppningsvis kan jag börja arbeta med min kära ljudstudio och utveckla den och arbeta med måleri och allt annat, det vore nått det. Jag tror jag aldrig skulle kunna tappa inspiration för musik och "konst" då det tar upp mesta delen av mitt tänkande.
Tackar så mycket! Nu kanske jag kan börja måla igen utan att ha beslutsångest!
Har nu jobbat i 7 år och tjnar lite över 30K/månad. Har studieskulder, många år utan intäkt osv, men kan ändå inte tänka mig en bättre situation. Jag får jobb var jag vill, oc nästan med vad jag vill.
Bestämmer ganska mkt över mig själv på dagarna, skickas runt världen på kurser och kongresser mm.
Skulle jag vilja forska skulle jag få göra det, men med dubbelt så mkt lön som de flesta andra doktorander. Jourerna suger dock. När de är färdiga, barnen nattade, disken diskad och gräsmattan klippt finns det allt för lite tid till tennporr.